semesterfester.blogg.se

Just nu är jag på kontoret. Mamma och pappa kommer om ett par timmar för att äta lunch tillsammans!

"Sex tonåringar frias i kontroversiellt gruppvåldtäktsmål

 

 

 Här har vi då ett reportage om en 15årig tjej som blivit våldtagen på en fest, där killarna som utförde handlingen, nu blivit friade. Från att vilja dömma fem av killarna till grov våldtäkt, till att de nu går fria är orimligt och rent ut sagt helt absurt.

Det var mörkt i rummet som gör att det inte går att bevisa att det var dom som gjorde det.

De var "nervösa" inför mötet med polisen, och därför är det mer okej att de ändrade sina historier.

Sen får vi inte glömma att säga att hon inte var i ett hjälplöst tillstånd, ännuett skäl till att de släpps de fria. Man kan alltså säga att om hon hade varit hjälplös, så skulle hon varit trovärdig nog till att de skulle dömmas.

 

Men vänta, är detta ett skämt? 

Jaha, så det räcker inte bara att KÄNNA att man blir våldtagen, man måste SE det också? Hur långt ska man behöva gå egentligen? Snart är villkoret att man måste råka bli gravid i samband med en våldtäkt, för att det ska räknas som våldtäkt. 

Jaha, så det okej att hitta på och ändra en händelse i samtal med polis och domstol för att man påstås vara nervös? Åh så generöst att visa en sådat medlidande till dessa tonårskillar för att de är nervösa, vi talar ju bara om en ynka tjej som blivt våldtagen av sex stycken olika människor. Oj vad det är synd om grabbarna, såklart vi måste vara förstående att det blir fel ibland. Det är okej. Självklart får ni gå fria och fortsätta att leka. Vi lämnar detta bakom oss nu.

Jaha, så man måste vara HELT HJÄLPLÖS för att det ska räknas som våldtäck? Med andra ord så ska man vara nerdrogad, ha för många promille alkohol i blodet samt brutit alla ben i sin kropp? Ordet "Nej" har inte längre något värde, eller att ett motståndsförsök inte räknas som handling till det som kommer att ske? Jag ser denna situation, av det jag vet, som att hon inte hade några alternativ i just det tillfället, med tanke på att de hade låst dörren och tagit hennes telefon och kläder. Är det ens egna val, när det inte finns några alternativ? Det är samma sak som att fråga "Vilken är din favoritfärg? Du får bara svara gul" eller att ge ett samhälle endast ett parti att rösta på. Vi alla vet vad detta ger för resultat.

 

Hur kan försvararen till dessa pojkar ens försvara detta? Det är inte mänskligt att ställa sig på samma sida där gärningsmännen kränkt en annan människa på det mest fördnedrade och kränkande sättet. Det är omänskligt rakt igenom. Omänskligt. Omänskligt. Omänskligt.

Det sorgliga är att detta jobb faktiskt ger pengar också.

 

Jag orkar inte längre bara stå och kolla på när liknande nyheter poppar upp på min iPhone gång på gång. Jag känner mig som en medbrottsling ifall jag inte reagerar. Jag är trött på detta snedvridna samhälle då det gäller vems fel det är ifall man blir våldtagen, samt hur domstolsbeslut ofta slutar i förlust för offret i grund av att det "inte fanns tillräckligt mycket bevis". Snälla kan någon berätta för mig vad ett tillräckligt starkt bevis är? Är det inte ett nog starkt bevis bara av att tjejen vågar berätta detta och det skapas drama i media? När ska människan värderas och prioriteras mer än vad lagar säger?

 

Please, give me a break. Öppna ögonen. Börja lyssna. Det går utför.

 

Såhär kan det inte fortsätta. 

 

 

 

 

Med över 450 unika (!!!) besökare på en dag och fortsatt växande kurva så vill jag bara säga STORT TACK till all positiv feedback jag fått för mitt senaste inlägg om BMI och kläder!

Ja det är ett ämne vi verkligen måste börja prata om, så som det är med miljontals andra saker som finns runtomkring oss! Jag har faktiskt ett flertal utkast med olika diskussioner som bara väntar på att få bli publicerade, men saker och ting måste komma i rätt tid också! :)

 

Denna blogg är en av mina plattformar, och det är nu jag känner att jag vågar dela med mig mer om vad som verkligen rör sig i Esters huvud. Nu är det slut med tramset, det är dags att tycka till !

 

Förut när jag shoppade kläder brukade jag tänka "Jag köper dessa byxor som sitter liiite för tight nu så att jag blir taggad att gå ner i vikt!!". Men, hur dumt är det inte att tänka så på en skala 1-10 egentligen? Inga av de byxor jag någonsin gjort så med har jag använt senare ändå.

För ett par veckor sedan när jag var på väg till jobbet och lyssnade på Macklemore & Ryan Lewis låt "Make the money" med texten i refrängen "Make the money, don't let the money make you. Change the game, don't let the game change you", och fick jag tanken "Det är inte jag som ska anpassa mig efter kläderna, det är kläderna som ska anpassa sig efter mig". Det han rappar om är så himla sant, och just den meningen kan tillämpas i så sjukt mycket annat här i livet än bara pengar och spel som är de direkta orden han talar ut i det stycket.

 

Jag har alltid tyckt att jag är tjock. Jag har alltid varit missnöjd med mig själv på ett eller annat vis.

Här om dagen så kollade jag på bilder på min gamla Sony Ericsson mobiltelefon, som förövrigt var den första walkmanmodellen. Alla tusentals egobilder som finns på minneskortet så publicerade jag ytterst få. Varför? Jag var för tjock. Alla andra var smala, och jag var den enda som var tjock, riktigt fet. Men det lustiga är att nu när jag kollade på bilderna, så tycker jag inte att jag var tjock. Visst, jag hade några extrakilon på den tiden, men tjock var jag faktiskt inte. Det är skillnad på att vara tjock/ha fetma, och att bara ha en högre siffra i BMI, som förövrigt är ett urkasst system att säga ifall man är överviktig, "normal" eller underviktig. Vems kroppsbyggnad är det vi utgår ifrån när skolsköterskan berättar i åk 4 att man är lite över medelmåttet? Vem har rätt att säga till mig att jag har några kilo för mycket? På riktigt, vem har rätt att göra det? Nej precis, ingen. 

(Alternativt att vi fixar fram ca 7 000 000 000 olika BMI-mallar, DÅ kan ni säga till mig att jag har för mycket kilo på min kropp)

 

Men ifall vi vänder på det hela och säger att siffran BMI visar i hur mycket muskelmassa man har (och inte bara fett som BMI vill beskriva), och ju högre siffra, desto mer muskler har man. Alltså är dom som väger 200+ sjuuuukt starka!! 

Men hallå, låter det rättvist? Vi alla vet att det inte är så det fungerar. Men ändå så stirrar vi oss blinda på siffran som helt plötsligt säger allt och lite till om oss. Iallafall på papper.

 

 

Ingens kroppsbyggnad ser likadan ut, och när det kommer till mig själv har jag alltid haft ett högre BMI. Men att jag har en kraftig benstomme, mycket muskelmassa, och ja, några extra kilon är ingenting som BMI mäter rättvist. Muskler väger ofantligt mycket mer än fett.

Så med andra ord: jag är bara kompaktare, men enligt BMI som vi alla stämplas med, så är jag övervikig. Ingen har sagt till mig att jag är kompakt, det är något jag fått lista ut själv. Det är synd att detta är någon man måste trycka in i sina tankar på egen hand.

 

En rätt komisk händelse var när jag var på sjukhus för ca ett år sedan. Sjuksköterskan frågade mig vad jag vägde och när jag svarade det tvåsiffriga svaret så skrattade hon och sa: "haha vah, är du säker? Kan det verkligen stämma?". "Haha ja det stämmer" svarade jag henne och vi skrattade tillsammans, för ja, jag tycker också min vikt inte stämmer med utseendet. Det hon skratta åt var att jag ser ut att väga mycket mindre, än vad jag egentligen sa. Haha, jag gillade faktiskt hennes reaktion, det bevisade bara hur mycket en siffra verkligen kunde bedra.

 

Så tillbaka till kläderna, vad sägs om att stryka uttrycket "optimalstorleken" och att kläder bara ska klä till det yttre? Vad sägs om att istället införa lite confidence till sig själv och sin egna kropp samt att kläder ska medföra en klädnad på ens insida också, i form av att man trivs med sig själv, eller ännubättre, älskar sig själv! Ett steg som jag slälv har tagit.

 

 

Det ska inte finnas några mallar på människor.

Det enda som ska finnas är människor, riktiga människor, med olika utseenden och former på sina unika kroppar.

 

 

 

 

Breaking the rules, haha

 

 

För någon vecka sedan så fråga Stuart ifall vi alla skulle börja gymma, och ja varför inte? Fast ändå kände jag ett litet "nja" viska på insidan. Jag har ju gymmat i flera år.. nu vill jag göra något nytt! Ska jag börja dansa? Ska jag gå själv?

Några dagar senare så kom Gine in i mitt rum hemma hos oss och sa "Ester, jag skulle vilja börja dansa!". Det var som att hon läste mina tankar, haha. Där och då börja vi kolla upp dansstudios här i stan!

 

 

Detta klipp är funk-jazz, väldigt vackert måste jag säga!

 

Ständig strävar vi efter något. Ständigt så drömmer vi oss tillbaka i tiden och önskar att vi befann oss där vi en gång var. "Det var bättre förr", som man brukar säga. Ständigt.

När man går på dagis vill man börja ettan. När man blir tånåring drömmer man om att en dag få köra moppe, och sedan bil. Man längtar tills man är vuxen. Tänk när man gifter sig. Skaffar kids. Får barnbarn. Pensionerar sig. 

 

Då är minsann dagens optimala.

 

 

Tiden går och vi märker inte vart vi verkligen befinner oss. Vi tror oss vara så unga som "vi alltid varit" eller så har man precis blivit tillräckligt gammal.

 

Jag ser fortfarande tillbaka på den tiden då jag var 8 år och satt i ett träd och lekte med pinnar.

Jag ser fortfarande mig själv packa min rosa Barbieväska för att springa till skolbussen i det sandiga morgonljuset i Israel.

Jag känner fortfarande hur jag åkter med min nya krossmoppe i den ljumma sommarnatten och bara älskar livet för friheten som fordonet gett mig.

Jag kan fortfarande känna stundentmössan på huvudet och trårana bränna bakom ögonen för att inte gråta när nästa punkt i livet är att lämna sin klass N3b på Uppsalaslott den 6 Juni 2013.

Jag ser mig själv äga en sportbil.

Jag ser mig själv dansa och sjunga som Beyonce.

Jag ser mig själv resa runt på jordens alla hörn.

Jag ser det tiosiffriga beloppet på mitt konto.

Jag ser mig själv med guld och diamanter på vänstra ringfinger.

Jag ser mig själv äga en lägenhet högst upp bland skyskraporna, samt ett slott på en egen ö.

 

Men det jag inte ser, är att inget av detta jag precis skrivit, är mig, just nu. Jag har ingen bil, mitt konto är tresiffrigt och nej jag vill inte gå 12 år till i plugget- trots att det var en underbar tid till och från. Jag åkte ut från Idol där jag fick nosa på min dröm, och än så länge äger jag ingenting i bostadsväg. Jag bor till och med inneboende just nu. Slott? Inte på långa vägar.

Man kan tycka att jag tror för mycket om mig själv. Man kan tycka att jag är naiv som ser mig själv i dessa skepnader. Men jag kan själv säga att jag är långt ifrån dessa ting, och ändå känner jag väldigt mig lugn. Jag vet att min tid för drömmar och mål att bli uppfyllda kommer att komma. Jag bara vet det. Efter att ha börjat tänka att det inte är brottom någonstans så har jag börjat älskat tillvaron mer än någonsin- för jag är ju här, och ingen annanstans.

 

Det finns tid för glädje, och det finns tid för sorg. Det finns tid för att minnas, och det finns tid för att glömma. Det finns tid för att älska, och det finns tid för att hata. Det finns tid för att vila, och det finns tid för att kötta. Allt har verkligen sin tid, det är så skönt att vara medveten om det. 

 

Tider som varit- Ingen idé att sakna dom, du har redan upplevt det en gång och det kanske skulle förstöra det första minnet ifall du ville duplicera det. Du slösar din tid på en tid som redan varit.

Tider som ska komma- Ingen idé att försöka uppleva dom innan tiden är inne. Du missar nuet för att du har blicken på horisonten, och inte på de vackra blommorna och träden som är precis bredvid dig.

 

 

  Share on Facebook

Igår efter jobbet gick jag och handlade mat och diverse grejer. Började även designa och sätta ihop olika paketpris till MaryKay. Pratade och planerade big things med Petra (som befinner sig USA) över skype, och drack sedan te med Julia (som befinner sig i Uppsala) i ett annat skypes amtal. Alltså, skype är verkligen bäst! Det är förns nu som jag börjat använda det. Innan så hade jag ju alla nära och kära hos mig IRL, nu har jag inte det längre.Nu befinner sig folk i Uppsala, Stockholm, Trollhättan, Göteborg, Umeå, Lund, New York, Oslo, you name it! 

 

Kl halv nio igår kväll var det dags för Top Model Norge som jag och Gine kollade på samtidigt som vi åt nötter, drack te och ett glas rött. Vi har det så mysigt hon och jag! Vi har också kollat upp olika dansstudios som finns här i stan, och vi har nu bokat in att gå på testkurs om ett par veckor! Vi ska lära oss såndär MTV-dans, med andra ord mycket höfter, ass & shakeshake! Haha det ska bli askul. Egentligen har dom en kurs på torsdag, men jag ska ha MaryKay makeup och hudvårdsklass då så det funkade tyvärr inte.. Dock så har jag försökt få kontakt med värdinnan i söndags, måndags och idag och hon har inte svarat! Jag förstår inte varför! Hoppas allt löser sig med det. Måste ju snacka igenom grejerna med henne samt förprofilera gästerna.. Börjar bli lite småstressad..

 

 

Beställde en adapter till iPhonen som gör att man kan ha två simkort! Men nu när jag satt ihop allt som det ska så vill den inte koppla till SIM2, bara SIM1. (den har dock fattat att det finns två simkort att välja mellan)

Inställningar -> Telefon -> SIM-appar -> Switch Number -> SIM2

 

Varfööööör funkar det inte? Blir så trött på elektronik ibland. Råkade döpa om SIM-kortet till pinkoden också- ha ha. Någon med kunskap som kan hjälpa mig?

 

Så nu efter att ha varit ute en timme och pumpat musik, muskler och kondition (och nej jag orkade inte fortfarande gå till affären) så kokade jag broccoli och skar upp lite fetaost! Och på det kan man strö över citronpeppar :) 

Igår efter FRIK så skulle jag börja gå mot bussen som gick från centralen 23.05. Men istället så blev jag erbjuden skjuts av Martin och Christer! Så vi alla hoppa in i bilen där de för övrigt ville se mina "körabil-skills". Det tog inte lång tid innan vi ändra slutdestination, de ville nämligen visa mig hur dom bodde! Efter att jag imponerat dem med min parkering med bilen så gick vi in i deras dubbelvåningslägenhet, som delas av fyra grabbar. Jag blev där x antal timmar längre än vad jag hade tänkt mig och musikfantaster som vi alla är så satt vi i timmar och visa varandra musik och musikvideos varvat av dans på stolar, bord och soffor. Vi åt även en chili som höll på att döda oss, haha så sjukt kul.

 

Idag så blev jag inbjuden av Benetikte och Emma till deras tjejkväll som de skulle ha, samtidigt som jag fick en annan inbjudan av Martine och Linda att joina dom ikväll! Men tyvärr så behövde jag dissa dem båda för att jag jobbar.. Men jag är så sjukt tacksam att jag mött så snälla och gästvänliga människor! Jag tror inte dom förstår hur glad man blir som en "ny local" när man får frågan om man vill följa med och umgås med dem. 

 

Idag så hade jag en makeup med min rumskompis Gine. Vi har pratat väldigt mycket om vad Mary Kay-yrket skulle betyda för henne och att hon troligen skulle ta steget till att bli konsult! Men först så ville hon såklart testa alla produkter som finns i sortimentet.

 

När vi var klara med att sminka så började jag plocka ihop penslarna, färgerna osv och börja fråga henne om det som funnit i både mina och hennes tankar.

Jag: Gine, har du funderat mer på att bli konsult?

Hon: Jaa.. men jag funderar på att vänta tills typ nästa vecka!

Jag: Okej jag förstår! Eller, vad är det som gör att du vill vänta tills nästa vecka?
Hon: Haha jag vet faktiskt inte

Jag plockade fram listan med vad starterkittet innehåller och började visa produkterna en efter en så hon fick se hur hela starterkittet såg ut.

Hon: Okej men ge mig tio minuter att tänka på det!

Det tog inte ens så lång tid som hon behövde Efter ca 2 minuter hade vi klickat på knappen på iPaden om att registrera och beställa ett starterkit! En sjukt underbar känsla! Jag minns själv hur det var att beställa hem paketet som skulle komma på posten inom några dagar, och inte riktigt veta vad detta skulle ge mig- förutom en massa lyxprodukter!! 

 

Att beställa hem ett starterkit förlorar man ALDRIG på. Det är verkligen en resa och äventyr för både ens utsida- och insida. 

 

 

Efter att ha varit Fristående hudvårdskonsult i Sverige i ca ett år så har jag nu avklarat min första hudvårdsklass här i Norge! Det har varit en utmaning att lära känna folk och börja boka, men nu känner jag att det börjar släppa lite!! Gjorde en ny beställning igår, samt fick nya makeups och klasser bokade! Är så glad!!

 

För att lära känna nya människor i en stad jag aldrig varit i förut så har jag t.ex när jag varit och handlat diverse saker till hushållet, kläder eller vad som helst satsat på att få god kontakt med expediten. När jag betalat och ska precis gå där ifrån så har jag "råkat komma att tänka på" att jag jobbar ju med hudvård och makeup och undrar ifall hon skulle vilja få ett par prover så jag kan få höra vad hon tycker. Och självklart vill hon det, men för att hon ska få proverna så behöver jag hennes nummer, och vipps så har jag en ny kontakt! Det krävs dock lite av en själv att göra detta, men jag har lyckats bra tycker jag!

 

Men något som nästan gjorde mig ännu gladare idag var att en av mina vänner, Ragna, tog steget att bli konsult!! Jag är sååååå glad för hennes skull!! Ragna kommer verkligen rocka sönder. Den bästa glädjen är att få göra andra glada och få känna att man faktiskt gjort en skillnad för en annan människa! Oslagbar känsla.

 

Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag älskar verkligen mitt Mary Kay.

 

Onsdag den 2 oktober ska jag se Macklemore och Ryan Lewis i Oslo!! Det kommer bli så VANSINNIGT fett!!

 

Här kommer min inspiration till outfiten ifrån

 

 

Efter snart två månaders relativt strikt detox så stötte jag på en väldigt härlig känsla när jag var ute på promenad idag. 

När man börjar detoxa så blir man väldigt lätt trött i kroppen, och när jag hade detoxat i en vecka kände jag nästan hur mina muskler bröts ner. Så under denna period har jag i stort sett inte gjort något "aktivt" fysiskt arbete, förutom att jag varit ute och gått raska promenader då och då. 

Men, idag när jag var ute och gick så fick jag lust att springa! Så jag gjorde det. Asså shit var lätt det var! Det kändes som att blodet i min kropp pumpades runt utan problem, och det var inte som en seg sörja inom en som som krigande skulle ta sig fram genom kroppens alla tunnlar! Jag nästan svävade, det var en underbar känsla! Nästan som att blodkärlen blivit större, eller att blodet blivit tunnare (vet dock inte om något av dom är korrekt, men nice var det iaf!)

 

Så sjukt värt att äta grön mat med andra ord! I love it

 

Idag var det exakt en månad sedan jag packade väskorna och lämnade hemstaden. Min väska gick sönder och jag hade träningsverk i armarna dagen efter för att den vägde så mycket.

Så för att fira denna minnesvärda dag gick jag och köpte en tröja på Sorbet! Går förbi den butiken varje dag och har inte kunnat sluta kolla på den tröjan, som äntligen är min! Den är helsvart, med detalier av skinn på armarna och på bröstfickan. En riktig "Estertröja" med andra ord.

 

 

Älskar att gå in i ett rum och inte känna någon och ba: Tja! Jag är Ester

I fredags var jag på FRIK. Där träffade jag mina nya kompisar Martin, Halvor, Martine, Sara osv. Det är kul att jag börjat bli känt med folk!

 

 

Jobbade 09-23 på lördagen. Så på söndagen tog jag verkligen en riktigt lång sovmorgon, sååå skönt! Samtidigt som regnet piskade mot fönstret och vinden nästan rev loss husets tak så låg jag under det varma täcket,  smuttandes på en kopp te och kollade på film. Hur mysigt var inte det på en skala?

 

När vändret lugnat ner sig så snörade jag på mig joggingskorna och var ute i ca en timme och bara pumpade in positiv enegri av musiken som dunkade i mina öron. När jag väl kom hem igen så tog jag tid att städa våningen, tvätta, duscha och laga mat. Tiden bara rann iväg och jag fick det otroligt stressigt för att hinna med bussen som skulle ta mig till kyrkan den eftermiddagen! Jag kom ut ur huset i god tid och skulle hinna till busshållplatsen med bra marginal. Men, såklart så är bussen tre minuter för tidig denna gång, så jag ser den åka iväg- utan mig. Nästa buss går om två timmar. Sämst. Ska jag lifta? Äh. Jag vände på klacken och gick hem igen och åt maten jag lagat som jag inte hunnit äta upp innan jag drog. Kollade yttligare på en film och tiden var inne för ett nytt försök att åka buss. Denna gång var bussen 5 min sen. Bättre det iallafall. När jag kom till WOM (kyrkan) så var Gine och Stuart där. Träffade även Sara, som jag hade träffat fredagen innan. Hon är också svensk. 

Efter kyrkan skjutsade vi hem Stuart på Nøtterøy, där vi även gick in för att se hur han bodde. När jag och Gine kom hem satte vi oss i soffan med tända ljus, blåbärsmuffins, rött vin och choklad som hon köpt på taxfreen när hon åkte färja tidigare i helgen med Stuart, hans bror och hans tjej. Där satt vi och pratade i timmar om sånt som bara vi kan prata om, och förstå. Av alla de sju miljarder människor som finns på detta jordklot så är det ingen slup att jag träffat just henne. 

 

Måste bara slå ett slag för Avicii´s podcast! En timme med bara nice pumpmusik! Asbra att lyssna på när man är ute och joggar/ går. Han lägger bara inte fram bra låtar och tips, man får även lära känna honom lite mer än vad man gjorde innan. Mellan tracksen berättar han om sin senaste spelning eller om vilka han grillade med dagen innan. Rätt mysigt haha

 

Här är en länk till hans podcasts:

 

 

Nu har jag fixat bloggen så att jag även har mitt instagram och twitterflöde i den högra kolumnen! Asfett tycker jag! 

 

 Dock så är det en grej som jag inte gillar: det är skillnad på webversionen och mobilversionen. Såhär ser web ut:

 

Var ju på jobbintervju på Carlings här om dagen. Så nu när jag kom tillbaka från lunchen hade jag ett missat samtal från dem. Jag ringde upp och hon berätta att jag tyvärr inte fick jobbet.. De valde en annan tjej istället för mig för att hon hade jobbat i butiken tidigare. Inte så konstigt att de tar henne med tanke på att de slipper lära upp någon ny nu. Hon sa iallafall att jag var nästa på listan. Känns surt att vara tvåa och snubbla lite på mållinjen. Men aja, det är inte hela världen :)

Ett svenskt band som precis släppte sitt debutalbum: Goldrushed

Flera av låtarna i den har varit ute sen tidigare, och min favorit kommer föralltid att vara "World on fire". Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den låten. Första gången jag hörde den var det som kärlek vid första ögonkastet. Jag lyssnade på låten när jag vakna, åkte till skolan, var i skolan, åkte hem, pluggade, borstade tänderna och ja, ända till jag somna lyssnade jag på den- i ca 5 dygn i rad. Så magisk låt! 

 

 

Här är albumet på spotify:

 

Förstår inte varför dom inte gjort en fet musikvideo till World On Fire, samt att de gjort om den till plattan.. en minus faktiskt. Men här är On Our Way iallafall!

Vet ni hur jag kommer ihåg hur trädet "Lind" såg ut? Jag gick nämligen i åk 3 på källskolan och vi fick lära oss om en massa träd på naturkunskapen. När fröken sa att trädet hette Lind så kunde jag inget annat än att tänka på Anna, hon som höll på med politik och sånt- och blev mördad. Mördad. Vilket starkt ord det var. Hennes död var så hemsk och sorglig. Knivstucken i mage, bröst och arm när hon shoppade på NK. Jag tog detta så hårt (även att jag inte vissta vad hon snacka om eller nästan ens vem hon var) att jag ritade henne och hela händelsen i min dagbok och skrev om hur sorgligt det var att en människa hade dött. Jag hade ett sånt medlidande. Nu när jag ser tillbaka i min dagbok så måste jag säga att det känns lite patetisk att jag skrev om det osv, men det var en händelse som vi svenska folket kommer minnas. 

 

Något annat som hela världen kommer minnas är ju 9/11 World Trade Center. Just då när jag fick reda på händelsen så befann jag mig på etage tre i vårt hus i Israel. Jag minns att jag stod och kollade på en tavla och tänkte på alla människor som var i de skyhöga husen. Mer minns jag inte, förutom att det var kallt att stå på stengolvet.

 

Igår så jobbade jag 09-23, och gör samma sak igen idag! 

Var ju på intervju på carlings igår också, och det gick väldigt bra tycker jag! Hoppas dom gillade mig mest av alla sökande 😍😍😍 . Visade dom min idolaudition- vilket dom avguda. Haha

 

Men seriöst. Har nu kollat igenom hela eventet Apple hade igår, 10 sep.

Klicka här för att se det: http://www.apple.com/apple-events/september-2013/

 

Jag tycker verkligen att iPhone 5S är ofantligt clean! Vill så gärna skaffa mig den guldiga!! 

Dom färgglada är också rätt roliga, och jag tror nästan dom gjorde en sån modell för att locka den yngre generationen eller liknande. 

 

Så nu tänker jag sälja min femma för att bli lite med goldy 😍😍😍😍😍

 

Överallt så följer man ju människor. På instagram, twitter, facebook och bloggar. Och man följer ju dessa människor av en anledning- antingen så är man intresserad av vad dom gör och tycker, eller så blir man inspirerad av det dom gör och är. Men vissa följer man, bara för att följa.

 

Vad gör man om ens kompis bara skriver en massa meningslösta negativa ting på medier? För.. det värsta som finns är ju att man avföljer någon som man hänger med IRL. Det finns appar som agerar dektektiver över dina följare för att hålla förstorningsglaset över dem, och har i uppgift att bränna sönder dem där under när solens starka strålar kommer samman. 

 

Jag har slutat följa vissa. Varför? I ett av fallen så skrev hon ständigt på sitt twitterflöde om hur mycket hon hatade alla som avföljde henne. Moget? Tyckte jag med. Tio tweets efter varandra i versaler av aggretion och ilska (och aningen seriös skämtsamhet). Och ja, att jag fortsatte följa henne just då var inte så konstigt: jag ville ju inte att hon skulle skriva så om mig som hon gjort om alla andra som unfollowade henne. 

Men tillslut kom dagen då jag hade fått nog. Jag hade inte råd att bli fylld av negativitet som jag inte kunde ha kontroll över- till en viss del. Jag tog modet och klickade på avföljknappen. Vilken lättnad. Äntligen kan jag se alla andra kompisars roliga, trevliga, ironiska tweets.

Äh, låt henne skriva skit om mig ifall hon inte har något annat bättre för sig. 

 

Jag tror det är ofantligt viktigt med vad man läser och matar sig med ögonen. Det som kommer in, kommer förr eller senare ut.

Jag vill vara positiv, och ge vidare av den positiviteten. 

 

MEN, hur kommer det sig att av vissa människor så finner man bara avsky av att veta vad dom gör, äter, har på sig eller vem dom är med? Och ändå så bara MÅSTE man följa henne/honom. Lika bra att jag erkänner, för både dig och mig. Iband kommer jag på mig själv att när jag går in på någons profil eller blogg så blir jag bara arg och irriterad. Fy vad jag ogillar denna person, hemsk som jag är. Kanske är det för att vi går skilda vägar från det verkliga livet eller att det hänt något i det förfluta som bara fått slå djupa, ilskna rötter och som inte vill dras upp och ta itu med.

Men faktum är att det är ju en själv som skapar det negativa. Personen i fråga har ju inte bett just dig att gå in på han/hennes sociala media och klicka runt. Jag tror många av oss gör det mest bara för att få utlopp för vårat kontrollbehov eller liknande.

Varför? "Jag bara måste".

Varför följer du personen? "Jag bara måste".

Nä, Ester (och du som läser detta), det måste du faktiskt inte. Du väljer helt själv. Du väljer själv vad du ska fyllas av och hur mycket utrymme saker och ting ska få ta upp i din hjärna och liv. Du bestämmer själv om du vill tänka positivt eller negativt. 

Du bestämmer själv. Helt själv.

 

 

 

 

 

Snart åker jag hem från jobbet. Jobbat 09-23 då. Fett med cash!! Samma visa imorn!

 

 

Den 2 okt smäller det i Oslo. Äntligen ska jag få se en av mina största inspirationskällor - Ben Haggerty- uppträda på scen. Jag hoppas han kommer ha på sig sin kornblåa outfit med gulddetaljer på. Jag och mina två vänner kommer ha på oss guldiga glansiga bodies- liknande han har på sig i musikvideon "And we danced". Haha det kommer bli sååååå fett!!

Varför blir jag så inspirerad av honom? Jadu, hela hans livshistoria visar hur han nått toppen från botten. Från missbruk av alla dess slag, till att nu kunna säga "Don't to that shit".
Han brinner för saker. Brinnande personligheter är ett av det attraktivaste som finns enligt mig.

Har kollat på alla intervjuer med honom. Följer honom, Ryan Lewis, hans fotografer, kollegor och ja, till och med hans blivande fru på instagram, facebook, twitter och vine. Kan inte få nog han och vad dom gör! haha

Längtar till den dagen då han och jag träffas IRL.

 

Här är senaste musikvideon- White Walls

Haha dör, mackle-Jackson

 

 

 

 

Kom precis hem från att ha spenderat eftermiddagen/ kvällen i Moss (det ligger på andra sidan fjorden. Först 50 min buss, sen 30 min färja och sen ca 30 min buss). Så det tog lååång tid att resa! Men så värt det! Fick träffa Norges nyaste National Sales Director -Line Pettersen- där vi också lärde oss hur man gör en komplett sotningamakeup! 

Var även och kollade på en lägenhet idag! Vi får minsann se vad framtiden erbjuder! 

 

Imorn ska jag jobba 09-23, och i övermorgon också. Fett med cash

 

Önska mig lycka till på arbetsintervjun imorn också, haha vet fortfarande inte vad jag ska säga

 

 

 

frulle på jobbet

 

Kontoret har blivit en studio

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av min arbetskollega som satt och diggade till denna låt. Nu kan jag inte göra något annat än att digga med. Hahaha. Den är ju snyggt gjort och dom sjunger bra, dom har verkligen lagt ner pengar på detta. Men texten- sååå ironisk.

Såhär såg min lunch ut idag efter att ha tränat och tvättat kläder! Hur fräsch somhelst, och inte alls svårt att göra. Innan jag åt detta så drack jag ett glas vatten med citron i. Det ska hjälpa magen med matsmältningen tydligen :)

 Grön röra- Stekt lök med hackad spenat och smält fetaost. 

 Massor av vatten.
 Smoothie- Soyamjölk med blåbär och hallon i.

 

Jag tror aldrig min kropp har mått såhär bra genom att äta så grönt! I stora drag så har slutat äta pasta och liknande, samt bröd och sötsaker. Inte så mycket kött heller, och i sånt fall vitt. 

 

Det kanske ser ut som lite mat, men faktum är att när man detoxat ett tag så orkar man inte så mycket mat. Denna måltid var nästan på gränsen till för mycket, haha.

Coldplay är definitivt ett av mina favoritband. Deras musik passar alltid in och blir aldrig omodern. Hösten 2012 var jag och min vän Marielle i Stockholm där dom då hade konsert.

Efter 7 h väntande på att få komma in och två förband senare så stod äntligen hela bandet Colplay på den gigantiska scenen som bara skrek Mylo Xyloto (deras senaste album). Klotter i alla neonfärger med texter som bara spred kärlek, glädje och budskapet att livet är underbart. Under två hela timmar då konseren höll på så fanns det inte en enda låt jag inte grät till. Ja, jag grät verkligen hela tiden. Trodde aldrig jag skulle vara ett sånt fan som stod längst fram och bara grina, grina och återigen grina. Maskaran fanns inte på mina ögonfransar. Inte heller på mina kinder. Maskaran befann sig som ett grått tunnt lager från käkbenet och ner på halsen och mellan brösten. Det såg ut som skäggväxt alltihop. Haha så sjukt. Lätt en av de bästa momentsen i mitt liv. Efter att ha lyssnat på colplay i ca 8 år så är det inte konstigt att man står och gråter sönder när man ser dem som alltid funnits där, spela musiken som slagit så djupa rötter i en själ. I fina och svåra tider. När vissa låtar spelades var det som att djupa sår som ville läkas bara slets upp igen, medans andra låtar läkte bättre än någonsin. 

 

Obeskrivlig upplevelse helt enkelt. 

 

 

Här är deras senaste låt som även är med som soundtrack till filmen Hunger Games!

 

 

 

Coldplays låt "Fix you" lär ju vara en av de bästa. Speciellt när gitarrsolot kommer in i låten, då känns det som att man kan springa i evigheter och man känner sig som en riktig vinnare. På riktigt.

 

 

 

Fick precis ett samtal ifrån Carlings, och jag ska dit på intervju på tisdag! FETT KUL. Hon sa "Det blir ingen vanlig tråkig intervju. Du får 10 min att presentera digsjälv! Sjung en sång, jonglera, gör vad somhelst!" eeeeh en sång kommer de definitivt att få! Haha. Jag kanske ska visa dom min idolaudition? Då KAN dom väl inte säga nej? haha. Är så himla taggad på att jobba ännumer än vad jag gör nu. GODTV, Mary Kay OCH Carlings skulle ju vara hur fett somhelst. Har även kommit fram till en sak, att jag blir lätt trött och presterar sämre när det är ett lugnt tempo. Så, vill du att jag ska prestera? Släng alla arbetsuppgifter till mig. Haha

Nu när det är missions week här på GODTV så har jag fått möjlighet att jobba en massa extra eftersom kontoret måste var bemannat mellan 09-23. Så idag jobbar jag 09-18 och imorgon 13-23 (fett med caaaaash, love it!)

Denna vecka har jag även börjat ta kontakt med olika människor om att boka upp med en MaryKay-klass! I och med att jag jobbat med detta ett år så vet jag hur det går till, så det är inte det som är problemet just nu- att man inte vet hur man gör. Problemet är mer att jag faktiskt inte känner några, haha. Just nu har jag sex st helt nya kontakter och fler är påväg! Det kommer bli så bra dethär ska vi minsann se! 

Igår var jag på FRIK där det hänger massor av ungdommar! Jag var fär för två veckor sedan och blev bekant med en hel del, men det konstiga är att jag tycker det är jobbigare att komma till ett nytt ställe andra gången än första gången. Exakt samma sak var det när jag började gymnasiet. Första dagen första året gick galant, jag älskade det. Men när jag skulle gå till skolan första dagen i åk 2 så höll jag på att dö av nervositet. Varför är det så? Ingen aning. Om du som läser detta är likadan, hör av dig så bildar vi klubb haha.

 

Har haft mycket mittbena den senaste veckan ba för jag snaggade sidecutten på tooook för mycket. Frågade min bror David ifall jag kunde gå men den så snaggan så svarade han "... lite cancervarning.. "

Om man lägger gröna linser i blöt så börjar dom att växa! Detta visade mamma mig. Så för ett par veckor sedan så "planterade" jag dem, och dom började växa så det knakade (bokstavligen). Jag brukar blanda i sånthär i maten eftersom det är väldigt nyttigt och man mår bra av det :)
Men efter ett tag så började dessa groddar bli så stora så jag började få känslor för dom (haha). Jag ställde dem i fönstret och vattnade dom och tog hand om dom det bästa jag kunde. Igår var jag till och med i en inredningsbutik för att köpa någon slags glasskål till groddisarna! haha 

 

 

Satte ett rep runt som så groddisarna skulle hålla ihop bättre

 

Sitter på kontoret just nu och är så ofantligt trött! Måste dock gå och handla lite saker efter jobbet.. Haha igår så jobbade jag, handlade mat, städade, tvättade, bokförde, lagade mat och duschade. En riktig hemmafru med andra ord. Kommer inte palla samma visa idag igen (som det inte kommer bli heller)

 

såhär såg jag ut imorse när jag väntade på bussen

 

Denna helg har jag varit i Göteborg På Mary Kay seminarium! Man kan säga att det är som nyår för alla oss hudvårds- och sminkkonsulter! Jag fick nästan träningsvärk i armarna låga för att man klappar så mycket åt alla de som håller tal, tar emot diamantringar, resor, bilar etcetcetc! Man får även lyssna till flera olika framgångsrika konsulter som har sexsiffriga månadslöner. Så otroligt inspirerande! 

 

Ena kvällen kallas för "Awards Night" där makläckt upp sig i balklänningar och glitter. Man känner sig som en riktig kändis när man går där på röda mattan tillsammans med alla sina systerkonsulter! Efter detta event är jag ofantligt taggad på att nå nya höjder med min verksamhet! Nästa år strävar jag efter att bli belönad med den Sharing-ringen gjord av vitt guld och diamanter. För att få den ska jag dela med mig jobbet till 24 aktiva konsulter. Det SKA jag klara! 

Jag bodde hos min bror och svägerska, David och Erika, så jag hängde mycket med dom! Träffade även en god vän, Marielle, och tog en lunch. Vi kom på en genialisk idé!! Det gjorde att jag skapade ett konto på banken som heter "Jorden runt". Jag återkommer mer om det i ett annat blogginlägg! ;)

 

 

Min kollega Jaqueline