semesterfester.blogg.se

Tänk positivt.

Skriv positivt.

Prata positivt.

Tala positivt.

 

Var positiv.

 

 

Jag hittade mig själv gråtandes på sängen för en stund sedan. Jag har så ont i huvudet. Stressad, ledsen och trött. 

Medans jag låg där under lejopardfilten med ett ljus lysande vid min sida så tänkte jag på allt jag vill uppnå i livet. Bara tanken på den oändliga listan får mig att känna mig svagare i just denna stund, som att alla mål är miljontals mil ifrån mig. Jag tror den tanken skrämmer oss alla.

Men mitt i en snyftning så var det som att en strålkastare kom över mig och jag kunde inte längre gömma mig i skuggorna av självömkan. Ester vad sysslar du med? You better get started! 

Det är så sant. Vad väntar jag på? Det blir ju inte bättre av att försöka smita undan sanningen och låtsas som att man är för svag. 

Att jag spelat in min första egna låt är ett steg till målen på dendär milen. Att jag nu får bära en röd jacka i mitt Mary Kay är också ett sådant steg. Att jag flyttat hemifrån är rent fysiskt ett väldigt stort steg som till och med sträcker sig över en mil.

 

Steg för steg.

 

Det går alltid upppåt eller frammåt. Det är bara en själv som kan missa den detaljen ibland. 

 

Fattar inte hur töntig jag kan vara ibland. Hur kunde jag glömma allt positivt som jag åstadkommit? "Tyvärr" vet jag svaret.. Jag grät som ett barn för att det enda jag såg var de små negativa ting som jag stött på senast idag.

 

Snart så kan jag skriva en bok om mina naglar och deras resa, haha.

Glaaaaad

Idag kom jag "hem" till Tønsberg idag efter att ha varit "hemma" i Uppsala torsdag-tisdag. När man har varit borta från hemstaden i ca två månader så har jag fått helt andra perspektiv på saker och ting. Jag levde i nuet varje sekund som gick. Jag har aldrig njutit så mycket av att spendera tid. Hur ska jag klara av att leva utan att andas den uppsaliska luften? 

Oj så mycket god mat och fika jag ätit. Träffat familj och vänner. Besökt kyrkan. Varit på unitmöte med Mary Kay. Spelat in en låt. Shoppat. Härjat i Uppsala och fått polisen efter mig, haha. Vilken helg med andra ord!

 

När tåget rullade in i Tønsberg så var det blandade känslor. Jag var taggad på att köra igång med alla mina jobb. Solen sken och jag lyssnade på vansinnigt bra och positiv musik. Men vem var det som skulle stå och vänta på mig på perrongen? Ja, mamma var det inte iallafall.

Ibland känner jag mig ensam och vill bara hem igen. Hem till alla bekvämligheter av att möta upp människor, få skjuts hit och dit, kunna låna bilen, ha färdig middag på bordet när man kommer hem och alltid ha en ren tvätt.

 

Igår så blev mamma Mary Kay konsult och det innebär att jag nu är Red Jacket!! Så himla fett!! Är sååå glad för det! Men i samma veva fick jag en avbokning av en klass jag skulle ha nästa vecka... då känns det som att man är tillbaka på ruta ett igen, eftersom jag är rätt beroende av varenda bokning just nu så jag fortfarande jobbar med att trampar upp stigen.

 

Ibland så undrar jag vad jag sysslar med, haha. HUR hamnade jag i denna stad av alla städer på detta jordklot? Ja, det är ingen slump att jag kom just hit iallafall.

 

xoxo

Igår när jag var på nagelsalongen i Horten och fixade naglarna berättade kvinnan som gjorde mina naglar att de även utbildar människor till att jobba mer naglar. Tanken slog mig att kanske utöka sina kunskaper när man redan är i branschen med hudvård och makeup! Det kostar ca 500-800 kr i månaden att ha snygga naglar, så varför inte göra en investering i att lära dig själv hur man gör detta konstverk?

 

 

Blev lurad av en av mina kompisar på pengar idag.

1. Hur kan man ens göra så? 2. Hur kan man ha samvete? 3. Hur kan en kompis göra så????

Det var nämligen så att jag sålde en biljett till honom och vi hade en deal. Men gång på gång så kom det saker och ting i vägen som gjorde att den inte kunde fullbordas. Jag var generös och jag gan honom nya försök x antal gånger. Efter över ett halvår så frågade jag ifall han kunde fixa fram cashen nu till helgen då jag ändå är hemma i Uppsala, men skyller på att han inte har tid att ses en minut, och att han inte har en bankdosa så han kan föra över pengarna. I tillägg till detta så har jag pratat med honom under hösten och brättat vilken helg jag är hemma så att allt verkligen kan bli gjort och bara få sätta punkt för denna deal.

Det är så himla sorgligt med människor som STÄNDIGT hittar på ursäkter. Hur kan dom ens leva med sig själva? Det är ju bara att säga sanningen. "Ester, jag har inte pengarna just nu, kan vi kanske göra upp en plan hur du ska få tillbaka dom?". Det fula är att han inte kan betala tillbaka mig, men samtidigt så går han och gaddar sig för 10k. Vad hände där? Seriöst. Jag blir förbannad.

Jag har iallafall lärt mig ngt. Deala aldrig utan att ha fått fullständigt betalt. STÅ PÅ DIG FÖR GUDS SKULL. Spelar ingen roll hur snabbt personen måste ha saker som är till salu. Du ska ha betalt FÖRST.

 

 

I slutet på Augusti var jag på en nagelsalong i Göteborg. Jag hade haft mailkontakt med dem tidigare och bokade en tid. När man gör naglarna kan man välja mellan gele och akryl. Efter att ha frågat runt med mina vänner om vad som rekommenderas så beslutade jag mig att ha gelenaglar!
När jag kom till salongen sa jag att jag bokat tid för gelenaglar och han visade en lådsashand med de olika nageltyperna och formerna. Gelenaglar var dyrast på prislistan, men aja, det är det jag ska ha! Jag fick precis det utseendet jag ville ha och de jobbade på bra och var trevliga på stället! Jag berättade att jag aldrig hade gjort sånnahär naglar förut, så det var väldigt kul att se hur de gjorde för att få till så vackra naglar! Jag var jättenöjd med resultatet och kunde inte sluta känna och se på dem på väldigt länge.

 

Idag var jag på en såkallad påfyllning man ska göra då naglarna vuxit ut mycket. Jag ringde en salong i Horten och sa att jag hade gelenaglar att fylla på. "Inga problem!" säger norskan på andra sidan linjen.

När jag väl sitter i stolen framför nageltjejen så säger hon "Är du säker att detta är gelenaglar??" "Ehm... Ja det SKA vara det iallafall!" Sa jag och blev lite smått nervös. "Det här är verkligen inte gelenaglar..." säger hon. Inte? Vah? Vänta nu... Räckte det inte att jag sa till mannen på salongen i Göteborg ca 10 ggr att jag ville ha gelenaglar? Jag betalade ju till och med för det!

Fy vad irriterad jag blev. Jag är fortfarande det. Imorgon ska jag ringa dom i Göteborg och ge dem en utskällning att de gett mig fel tjänst och produkt, och samtidigt fråga hur dom vill lösa detta. 

Så himla lågt.

 

 

Men hur som helst! Nu när jag snackat skit och berättat lite ytligt om det som tyngt mig idag så är det dags att vända på steken. Man måste tänka såhär istället:

 

 

 

En sak man bara måste lära sig är att det ALLTID kommer att finnas människor som utnyttjar och bara tänker på sitt egna. Riktiga parasiter med andra ord. Dom människorna är så ofantligt fattiga så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och då menar jag inte fattig som i att inte ha några pengar alla gånger, jag menar mer att de är fattiga i sina själar och sinnen. Bara Gud vet vad som gått snett. 

 

 

 

 

 

Har gjort så sjukt mkt grejer så jag inte hunnit skriva något haha. I helgen så kom första snön, kollat på TV, städat, tvättat och sen har jag hängt med Martin väldigt mycket! Kom hem halv sex på söndagsmorgonen, asrandom haha. Älskar det.

Imorn ska jag göra naglarna och gå på kör! Det blir dritfett!! 

 

Har precis skapat en lite anonym bild sådär med massor av pixlar

 

C U guys

Hittade precis denna blogg http://psychosandra.blogg.se
Hon gör aaaasfeta makeups!! Många av dom passar otroligt bra till halloweentider som vi nu närmar oss! ;)

Eller vadå äntligen? Veckan har gått ofantligt snabbt och det känns som att hela veckorna är fredagar, haha. Jag kanske känner så för att jag inte har något plugg. Medans man ser sina vänner som pluggar vidare så känns det otroligt lyxigt att inte ha något som släpas med i både väskan och tankarna, vart man än går och gör.
Men samtidigt kan jag sakna det lite. När man hade plugg så visste man precis vilka sidor man skulle läsa och vilka tal man skulle räkna. När man stötte på ett hinder eller inte förstod någonting var det så konkret på exakt vad man skulle plugga lite extra på.

Men såhär funkar det inte utanför "det livet". Vad är det hemliga receptet för att bli väldskänd skådespelare? Artist? Regissör? Designer? Stadsminister? Det är inte alltid lätt att inte plugga heller..

 

Men hur som helst. Den första november ska jag börja plugga ljudproduktion på distans från mittuniversitet! Det känns askul och spännande att göra det, speciellt när det är något jag tycker ska bli intressant. Vi får se vad det leder vidare i livet efter det :)

Denna text skrev jag för nån vecka sedan. Jag ljög inte. Jag menade varje ord. Jag minns hur jag kunde känna hjärtat slå för att jag var så upprymd av livet.

Men idag, känner jag motsatta.

Jag är stressad. Ensam. Ledsen. Frustrerad. "Livet är inte en dans på rosor" brukar dom säga, och faktum är att det är sant, men det som inte sägs är att även törnarna finns med i bilden. Jag vet inte hur du är, men jag är så att jag kan pendla ofantligt snabbt mellan eufori och att vara nedstämd. 

 

Något intressant med den texten jag skrev är att jag skrev "tvinga sig själv att inte tappa fokus ifrån". Ordet tvinga. Ibland måste man verkligen tvinga sig själv. Just nu så orkar jag inte, men det är en helt annan sak. Om man orkar eller ej finns inte på kartan när det kommer till att bli tvingad. 

 

Vad vill jag säga med detta? Ibland måste man tvinga sig själv. 

 

Fett jobbigt tänker du just nu, och ja, då tänker jag också. Men när vi båda sprungit i mål kommer vi vara så sjukt nöjda. Jag lovar. 

Ni anar inte hur mkt böcker detta är. Helt sjukt

Asså åh så typiskt mig att jag råkar ta bort min header, ha ha. Klantigt

 

Uppdatering: efter att ha återställt hela bloggen och kopierat miljontals av HTMLkoder så lyckades jag fixa det jag hade ställt till med :)

"Om jag tycker som alla andra så kommer jag bli omtyckt" tänkte jag. Men o så fel man kan ha. Att inte våga ställa sig rakryggad, eller att ställa andra mot väggen var så ofantligt läskig. Men nej, nu börjar jag få ryggskott. Jag orkar inte längre ducka för någon annans brinnande pilar som kommer emot mig. När ska jag få börja vara den jag verkligen är, säga vad jag verkligen tycker och förklara hur jag egentligen tänker?

 

Vi alla tycker olika om saker och ting, och det är inget konstigt med det. Det är bara bra. Men det är när någon annan säger till vad man ska tycka, eller vad som är rätt och fel i ens tycke- det är då man ska vara på sin vakt. Ursäkta, vem är du att bestämma över vad jag tycker och ha kommentarer över mina tycken? Ibland är det livsfarligt att påpeka något, utan att veta ett dyft om vad den människan har med sig i sitt bagage av livserfarenheter som man går och släpar på. Jag menar inte att man ska sluta ifrågasätta hur andra tänker och varför man tycker som man gör, det jag menar är att man inte ska dra för långa slutsaser om en annan människa för att han/hon har ställt sig rakryggad i en fråga. Vi alla formas ständigt av händelser som sker i våra liv, vilket också gör att vi tycker olika saker är mer eller mindre viktiga.

 

T.ex. varför tycker jag att det är så viktigt att invandrare lär sig svenska? Jo, för jag har själv varit invandrare i ett annat land där jag lärde mig deras språk och idag finner en oändlig glädje i det. Jag blev verkligen en del av dom. Vi.

Varför tycker jag det är viktigt att vågra drömma stort? Jo, för jag själv har blivit inpumpad med att jag kan nå precis det jag vill, och högre. Utan detta, skulle jag inte varit den jag är idag.

Varför tycker jag man ska flytta mobbaren från en klass, och inte den som blir mobbad? Jo, för jag själv har varit mobbad- och blivit den som behövt lämna sin plats.

 

Efter många år av passivitet av att uttrycka mig mer offentligt om hur jag egentligen känner och tycker om saker och ting så har behovet att dela detta blivit större och större. Självklart är det något man riskerar genom att börja ta ställning, men det kan även ge stora vinster. Respekt. Jag har kommit fram till att jag hellre blir omtyckt för det jag är och står för, än för att bara stå helt tyst och nicka instämmande till alla andras åsikter. 

 

När man ska tycka något så är det viktigt att måla upp hela bilden och förklara varför man tycker precis just så, det ger en helt annan förståelse för den man talar med. Låt mig veta ifall jag lyckas bra eller missar denna del. Jag vill att när man läser det jag skriver att man ska få en inblick i det jag ser, genom mina ögon, samt få en förklaring till varför jag ser det på det sättet. Historian bakom det hela med andra ord. Något som också uppskattas hos tyckande människor är att läsarna/ lyssnarna åtminstone försöker att förstå det man vill säga, och inte bara är låsta till sig själva.

Tack för att ni lyssnar, tack för att ni försöker förstå och tack för att ni läster detta!

 

 

 

 

 

 

Kollade precis på filmen "Coach Carter". Den handlar om ett gäng grabbar som älskar att spela basket och har nu fått en ny coach. Från att dessa killar inte kunnat föreställa sig en god framtid, så får man tillslut se hur de lyckas på så otroligt många andra ställen i livet än bara basket. Ska inte berätta så mycket, men jag kan verkligen rekomendera denna film! Se den!

 

Jag älskar sånnahär filmer. Filmer där man får följa med i vått och tårrt, och tillslut se alla springa in i mål. Jag blir så himla taggad. Mitt sikte blir återigen inställt på mål. På att vinna. På att lyckas.

 

När jag och Gine kom hem städade vi och lagade mat. Sen var det dags för Postkodmiljonären och idol! Strax innan tio blev vi så sjukt sugna sött osv. Vi kutade till affären som skulle stänga kl 22 och plockade på oss ost, kex, chips och choklad. Är detta ens lagligt? Vi hann inte ens komma hem innanför dörrarna innan båda chipspåsarna var öppnade. Vi dukade fram allting väldigt fint tillsammans med rött vin och slog på filmen "Skal vi danse" (shall we dance). När filmen var slut hoppade vi båda omkring i hela vardagsrummet och dansade som om vi var proffs på det! Haha. Väldigt kul dag med andra ord! 

Innan vår klass så är det ett stort gäng 11-12 åringa tjejer som dansar hip-hop. "Åh vad jag önskar att jag hade börjat med dans när jag var så liten som dom är nu" tänkte jag. Med den tanken var det dags att rycka tag i sitt egna nackskinn igen. Genom bara tanken på hur jag önskar det var DÅ, i NUTID, får lamporna att blinka rött och syrenerna att tjuta. Själv så blir jag nedstämd över att tänka på tider som varit. Tider som var så underbara att det gör ont att slitas i från dem. Tider som var så jobbiga att man bara vill göra om, göra rätt. Tider. Andra tider. Tider som inte längre finns. Jag tycker det är sorgligt. Jag hatar att säga hejdå. Farväl. 

Att klockan tickar är ingenting jag kan ha kontroll över, som jag väldigt gärna önskar att jag hade. (Om du inte sett filmen "Click" så bör du göra det nu). 

Men något jag faktiskt KAN ha kontroll över är vad jag GÖR med den tiden som finns (:

"Gine, skulle du vilja vara så ung som dom är nu?" Frågade jag henne efter att funderat själv en stund. "Nej det vill jag inte!" Svarar hon och ler.

Just nu har jag tre nya plattor att lyssna igenom. 

 

1. Lucas Nord- Islands

2. Veronica Maggio- Handen i fickan fast jag bryr mig

3. Hillsong United- We are Young and Free

 

Mycket jobb framför mig nu alltså!!

 

 

Idag efter jobbet åkte jag hem, tog en powerwalk och sedan begav jag mig till staden för att gå på audition till en kör! Sjöng "The Fox- Nikki and the Dove". När jag sjungit klart så applåderade de två manliga körledarna/ dirigenterna. "Det hörs att du jobbat väldigt mycket med rösten! Och ah.. jag vet inte ifall detta är stället för dig att vara på.. du är för bra med andra ord". Haha jahapp, vart ska jag gå nu då?! Nejmen haha jag testade att vara med på körövningen som var ikväll, och det var otroligt kul!! Det är en väldigt rolig och trivsam miljö som alla skapar tillsammans, och att de "är amatörer" skulle jag inte påstå! 

Känns väldigt kul och skönt att ha hittat yttligare en gemenskap ^^

 

Ja, jag åt direkt ur grytan haha

Dom kastar sten. Dom ignorerar. Dom vill inte vara med dig, eller ens ha något med dig att göra. Du känner dig svag. Du känner dig sönder. Du känner att du inte pallar mer. Mörkret faller och dimman kommer. Du kan inte längre se din väg som du så länge vandrat på, och som du tidigare emellanåt kunnat se målet på. Du är ensam. Nej fy vad jag inte orkar gå längre. Jag har all rätt att bara lägga mig ner och lägga av.

 

Men vet du vad? Sanningen är att det bara är vi själva som förlorar av att tänka på detta sätt. Visst att man ramlar, men hallå, tagga till! Upp med dig! Prove them wrong. Det är dags för revansch! 

 

Vi har fått fysiska muskler, likaså har vi fått psykiska muskler. 

 

Jag minns hur jag i våras sa till min kompis "shit vad jag älskar livet!! Allt går så himla bra just nu, nästan FÖR bra!! När kommer det motgångarna egentligen? Jag är fett taggad på att bara slå ner dom!"

En vecka senare fick jag äta upp dom orden. Jag låg på hennes säng och grät hysteriskt för att mitt liv rasat samman av en och annan anledning, och var inte längre ett dugg taggad på att möta bergskedjan som kommit i min väg.

 

 

När jag känner att mitt liv håller på att mista sig självt, så brukar jag kolla upp på stjärnorna för att få ner fötterna på jorden igen. Det fungerar varje gång. Jag fylls av en sådan ro. Jag fylls av en tröst. Det som rör sig innanför mitt skallben är inte så enormt som man själv tror att det är. 

 

Vi människor är inte gjorda för att säcka ihop. Vi är inte gjorda för att förlora. 

Vi är starka. Vi är vinnare- hela bunten av oss. Vi klarar av mer än vad vi tror.

 

Ge aldrig aldrig aldrig ALDRIG upp. Aldrig någonsin. Det finns inte ens på kartan.

Om du känner att du är på väg att göra det, vad det än gäller, se till att radera och ta bort allt negativt i din vardag. Det kan vara musik, tidningar, program eller statusuppdateringar från olika människor som ständigt kastar ur sig negativa ting. Du har inte råd att bli påverkad av dessa. Du är bättre än så. Sluta lyssna och ta in av negativa faktorer helt enkelt.

Lyssna istället på dom som inspirerar, gör dig glad och vill dig väl. Se på det som du känner ger dig färg på in och utsida. Gör något som gör att du känner dig som en riktig vinnare! Jag brukar snöra på mig joggingskorna och bokstavligen PUMPA in positivitet ifrån musiken jag lyssnar på. Ibland är det ofantligt jobbigt att tvinga sigsjälv till något. Jag brukar till och med gråta för att det är så jobbigt att själv ta tag i sitt egna nackskinn. Men ibland är det är inget snack om saken, det är bara att göra det.

Hitta ditt sätt att bli mer positiv på! Det kan vara att skriva, gymma, måla, lyssna på musik, stå på händer, laga mat eller lyssna på någon klok vän eller någon kändis du ser upp till.

 

 

 

När jag lyssnar på dessa låtar känner jag mig som en riktig vinnare och att ingetnigt är omöjligt:

 

 

 

Igår var jag och Gine på ett piratkalas! Dock så hade varken hon eller jag så mycket utklädningsgrejer, så vi satsade söder på makeupen! Dock knappt bilderl från självaste kvällen, men såhär såg vi ut! 

 

Senare på kvällen/ natten kom Martin och Christer hem till oss! Vi hade det kjempe gøy

 

 

 

Stort grattis på din dag älskade mamma!

Jag önskar jag hade kunnat vara hos dig idag. Jag önskar att jag kunde krama dig just nu och bara säga hur mycket jag verkligen älskar dig. Hur mycket jag uppskattar dig. Hur mycket du betyder för mig. Hur fin du är. Hur bäst du är. Hur stark du är. Hur modig du är.

Du är verkligen ALLT. Jag beundrar dig. Jag ser upp till dig. 

 

Hoppas dagen varit fin, och att armbandet passar bra <3

Du är bäst. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

 

 

I tisdags åkte jag till Oslo för att träffa Anna och Emelie! Vi bodde två nätter i bästa rummet på Scandic Ederkoppen och ba lyxande sönder. Första kvällen var åkte vi förbi hem till några gamla klasskompisar, Kalle och Erik, till deras nya lägenhet som de bor tillsammans med yttligare tre stycken! Själv så tycker jag det verkar bli PÅ TOK för trångt att bo 5 st i en "stor etta", haha men aja.

 

Dagen efter åt vi en riktig brakarfrukost och bara njöt av livet. Vi gick ut på stan, åt på Jensens, köpte lite saker och sedan begav vi oss till kön utanför spektrum för att få se Macklemore & Ryan Lewis !!

Efter många timmars köande och väntande så stod Ben ca 3 meter ifrån mig. Jag dansade och skrek av lycka. Jag grät för att jag blev så inspirerad. Jag blev stundtals stum för att jag inte visste vad jag skulle ta mig till genom att kolla på denna fantastiska människa. Kvällen och natten var HELT spårad.

 

På morgonen tog jag bussen hem tillbaka till Tønsberg och helt plötsligt blev det helg nu IGEN, haha. Helg hela veckan med andra ord :)

 

Tusen tack för en väldigt fin weekend mitt i veckan! <3

 

Tack för allt ❤️