Är snart klar med att fylla alla mina flyttlådor. Allt känns så himla märkligt och konstigt. Jag som var beredd på att stanna här till minst sommaren 2014.
Anledningen till att jag har varit i England och jobbat halva december är för att mitt jobb här iTønsberg har sitt huvudkontor i Plymouth, och det nordiska kontoret skulle stängas ner. Så då frågade de mig ifall jag ville följa med och fortsätta jobba där eftersom de behöver nordiska människor som behärskar språken. Men efter provjobbperioden av att jobba på kontor så hade jag fått nog av det stillasittande arbetet. Så jag sa nej och sökte samtidigtti,l en musikskola i Sthlm som jag även kom in på. Ska bli så himlaaaaaaa fett!! Så, därför flyttar jag till Uppsala !
Men, jag har en sak jag måste göra innan jag kan lämna tønsberg. Ikväll ska jag sjunga julsånger i domkyrkan här i stan. Mamma, pappa och lillebrorsan kommer snart. Allt kommer bli så himla kul!! 😍
Vart ska jag ens börja? Jag har skaffat pannlugg. Jag har varit och provjobbat i England i tio dagar. Eget hotellrum. Jobbet betalade HELA resan. Jag fick betalt för att åka dit. Jag har träffat på tok för mycket underbara människor på jobbet, i affärerna och i Plymouths nattliv. Shoppat och ätit för mycket. Jag har släppt nyheten om att min första singel "Rome" kommer komma ut på spotify etc den första januari. Jag sa nej till jobbet i Plymouth och ja till en musikskola i Sthlm. Jag har fått jobb i Uppsala och börjar i stort sett på en gång när jag kommer hem. Äter penicillin just nu, har aldrig varit såhär sjuk. På lördag sjunger jag i domkyrkan här. Alla mina ägodelar har jag börjat packa ner i lådor för att flytta till Uppsala på Söndag. Den fjärde advent. FJÄRDE advent. Året tvåtusentretton lider mot sitt slut.
Vilken tid denna höst har varit. Vilket äventyr. Jag ser mig själv i spegeln och tänker "shit, vad har precis hänt?". Det var inte länge sedan jag guppade omkring på den röda luftmadrassen i selknäviken i början på augusti och fick höra att jag skulle flytta till Norge. Jag minns när jag satt på tåget och såg hur den blå blinkande pricken på kartan lämnade Sveriges sida.
Jag känner mig som en fru till en sjöman som vinkar av honom med sin vita näsduk. Han kanske aldrig kommer hem igen. Denhär tiden kommer inte att komma tillbaka. Spelar ingen roll hur kärt man håller honom, tiden. Han kanske aldrig kommer tillbaka.
Jag sätter nu punkt för tiden här i Tønsberg och ett kommatecken för Plymouth. Nästa kapitel fortsätter i Uppsala och Stockholm.
Många kanske tycker jag är dum i huvudet som tackar nej till möjligheten att få flytta till England- för att jobbet vill ha mig dit. Många kanske tycker att jag är tråkig som väljer att flytta tillbaka till staden jag vuxit upp i. Många kanske tycket att jag tar "ett steg tillbaka". Men sanningen är att jag inte tar ett steg tillbaka. Jag tar ett steg TILL något. Jag ska börja på en musikskola jag kollat på i över ett år nu. Jag är för kreativ för att sitta på ett kontor i England och göra lite allt möjligt. Jag vill följa mitt hjärta. Jag följer mitt hjärta. Det är dags att börja sjunga efter att ha fått vila i oasen Tønsberg.
Sjunger. Skapar. Är kreativ. Inspireras och inspirerar. Älskar att testa gränser och hör hemma utanför "the comfort zone".
Jag skriver om oseriösa och seriösa ting.
Det är dags att börja tycka till. Det här är jag.
